I början av gymnasiet brukade jag och karro alltid snacka som fan. Ibland får man till och med en tjurig grabb som skriker: Ni är inte ensamma på bussen!! Men sånt är väl kul, för när han gått av bussen får man sig ett asgarv.
Men nu brukar et bli så att: vi går på bussen, jag sätter igång min iPod (ibland delandes med karro) och ZzzzZzzzzZZZzzz.... sover.
Sen vaknar man lagom när vi är vid försäkringskassan.
Eller ja, så VAR det.
Nu måste vi ju gå 100 mil så... nu får vi istället väcka varandra vid rondellen. Om man inte får för sig att man kan gå av vid bussterminalen, men då... kommer man försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar