En dag mitt i veckan börjar veckarklockan ringa vid 6. Men snoozen går på högvarv var tredje minut till halv sju. Då får jag alltid stressa mig upp och hälla i mig en kopp te.
Jag tror att det är tekoppen som är tidsboven för vid fem i sju får jag bråttom och måste välja kläder, sminka mig, eventuellt fixa håret tills tio-kvart över sju.
Då blir det småspringande mot den gröna bussen som nästan hittills alltid har väntat på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar